du tror väl att min ensamhet är värst, men de enda som vill se mig
 som jag verkligen blir rädd, förklara snälla så att jag förstår, varför
ni tystnar när jag kommer och skrattar när jag går, säg varför de måste
vara jag,som har ryggen upp mot väggen, bara hud mot hårda orden
som får rivas, klösas, bitas, för mitt liv mot alla andra, de finns ingen
belöning och jag kräver ingenting, bara att aldrig någonsin tvingas hålla käften

Vi har väl inga hemligheter kvar, men det är så jävla fegt att ge sig av
Bohemerna, poeterna är svin, och On The Road den fånigaste skiten
jag har läst för Hjältar och Hjältinnor stannar kvar, med ryggen upp mot
väggen bara hud mot vassa eggen, och de rivs och slår och bits för sina
liv eller någon annans, de får ingen belöning, men de kräver ingenting
de bara gör biter ihop och håller käften